Begreppet nyopera

Sedan starten 2010 har vi kallat det vi, i första hand, gör för nyopera. Detta begrepp har använts av fler än vi under 2000-talets första år, men det har inte funnits någon generell, överenskommen definition av genren.

Med nyopera menar vi i Operation Opera musikdramatik med ett fiktivt händelseförlopp som bärs av autonomt sjungande aktörer, med en ljudbild som samtidigt återspeglar den teknologiska utvecklingen och variationen i samtiden och med icke-institutionella framförandeformer genom vilka vi placerar evenemangen bland människor snarare än på podier. Nyopera är för oss nära besläktat med såväl ‘postopera’ som ‘new music theatre’, men relaterar också till immersiv och platsspecifik scenkonst inom en rad angränsande och överlappande fält. Med immersiv och interaktiv opera som möjliga varianter av nyopera vill vi göra besökaren till en integrerad och aktiv part i det musikdramatiska spelet.

Vi brukar även säga att vi med nyopera varken gör “gammal opera på nytt sätt” eller “ny opera på gammalt sätt”. Med detta menar vi att nyopera är en motreaktion gentemot både regioperans dominans på operascenerna och den symfoniska operans klangideal, samt mot tendenser att inom modern operakonst i första hand prioritera musikaliska experiment och mer eller mindre konsertanta och sceniskt statiska framställningar framför vidareutvecklandet av multisensorisk aktion och dramatik. Vi ser operans eviga styrka i en ständigt förnyad syntes av nya ord, nya toner och nya rum i takt med tiden och vår nyopera kommer sig främst av en kritik mot det vi betraktar som det egna fältets upptagenhet med sin egen historia och dess förlamande standardisering.

Liksom i fallet med nycirkus, som bröt med den klassiska cirkusen för att utvidga den estetiska upplevelsen, ser vi möjligheterna att med nyopera spränga oss loss från manér och förgivettaganden i en annars kulturarvstyngd genre. Vi vill presentera musikdramatiska äventyr där nya kombinationer genererar nya konstnärliga upplevelser utan att kompromissa med operakonstens centrala idé om det vokala som bärande element och den fritt rörliga och tekniskt självständiga sångaren som primus motor i en helhet av såväl visuell som auditiv stimulans.