Presscitat

Förutom ett flertal inslag i TV (SVT) och radio (SR P1 och P4) har Operation Opera uppmärksammats i en rad reportage, intervjuer och recensioner. Nedan följer ett antal presscitat om gruppens konstnärliga verksamhet.


Per Björck, “Anfasia en spännande resa” (recension), Hallandsposten, 14 november 2011:

“Föreställningen “Anfasia” är som ni kanske förstår en produktion som ställer många av våra föreställningar om musikaliska och sceniska framföranden på huvudet. Skådeplatsen är det totalitära landet Anfasia där medborgare hålls i schack genom medicinering underordnade härskarinnans experimentella strävan efter en oupphörlig förbättring av mänsklighetens genom och karaktär. Den musikaliska helheten genljöd effektivt i de ödsliga valven. Modernt klingande operarecitativ väl sjungna av Hedvig Jalhed, Agnes Wästfelt och John Kinell backades upp av ominös, kall och maskinell musik, som sprungen ur en tid då maskinerna tävlar på lika villkor med det kalla mänskliga psyket om förmågan att uppbringa mänskliga emotioner. Att jag som lyssnare ibland suktade efter ett mer nyanserat musikaliskt form- och tonspråk hade kanske därför varit att göra våld på grundkonceptet.”

https://www.hallandsposten.se/nöje/recensioner/anfasia-en-spännande-resa-1.1674494


Björn Gunnarsson, “Opera med närkontakt” (recension), Nummer.se, 3 september 2012:

“Musikinsatserna är högklassiga, och mycket välrepeterade med tanke på att musiker och sångare ibland befinner sig i olika rum. Mattias Petersson står för kompositionen. Dess elektronika – från ambienceharmonier till industribrötigt, militaristiskt black noice – både kontrasterar och harmonierar oväntat med sång i traditionell operastil. I synnerhet Agnes Wästfelt som sköterksan är mycket hörvärd. För mig blir närkontakt med opera poängen med föreställningen; det är inte ofta man hör klassiskt skolade sångare ta i för fullt några meter ifrån sig. Dramatiken inskränker sig inledningsvis till föreläsningar om Anfasias regelverk, samt en skönhetstävling för dockor: just dockor ska visa sig vara Anfasias skönhetsideal. Mot slutet blir föreställningen enbart konventionellt dramatisk: kvinnan i ett gift par gör uppror mot föryngringsmedicinen, och båda straffas med tvångsingrepp i utseendet. Utopin visar sitt auktoritära ansikte mot avvikaren, som inte vill uppfylla målsättningen med “bättre, renare, snyggare”. Där blir Anfasia-lajvet allt annat än lekfullt, och därmed också riktigt bra.”

http://nummer.se/opera-med-narkontakt/


Mikael Strömberg, “Stockholm har Europas fegaste operahus” (artikel), Aftonbladet, 18 september 2013:

“Är det medel för modernisering man söker, då borde det synas även i repertoaren. Idag är Kungliga Operan ett av Europas fegaste operahus. Man skulle aldrig (våga) sätta upp ett verk som Mattias Peterssons Anfasisk underhållning för fyra sångare, en vägvisare, två elgitarrer och live-elektronik, som ni spelas för utsålda hus på Kulturparadiset i Halmstad. För någonstans i den här diskussionen har det med självbild och självuppfattning att göra. Som att riktig operakonst bara kan framföras i ett hus vid Stockholms ström.”

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/bKQ8b5/stockholm-har-europas-fegaste-operahus


Carl Magnus Juliusson, “Atalante spelar på vår vilja att veta” (recension), Göteborgs-Posten, 3 november 2018:

“In the darkness, everything went all black är ett samarbete mellan Operation Opera och Teatr Weimar, och kan beskrivas som en experimentell, scenisk operaföreställning med live-elektronik. Men trots genren är det faktiskt mer lättillgängligt än vad det låter. Även om den utspelar sig i mörkret står ändå scenografi och handling i förgrunden. — Akustiken är varm och stor och utnyttjas av solisterna med stor framgång. Ljudet nästan flyger runt i lokalen, vilket ger en viss känsla av desorientering som går väl ihop med konceptet, samt håller en på tårna.”

https://www.gp.se/kultur/kultur/atalante-spelar-på-vår-vilja-att-veta-1.10347602